Släppa ångest, negativ stress och scenskräck
Förbereda sig effektivt. Framträda med 100 % av sin förmåga. Framträda fullt ut och vara beredd att störa, att inte behaga, att bli ignorerad eller föraktad… inget av det, faktiskt!
Forskare och pedagog
Marc Papillon är doktorand och bedriver sin forskning vid IRCAM. Till utbildningen är han fysioterapeut och designer, och i dag ägnar han sin verksamhet åt att utforska mekanismerna bakom den musikaliska rörelsen: hur den styrs och hur den lärs in.
I trettio år har han tillsammans med musiker utforskat samspelet mellan perception, rörelse, känslor, kognition och konstnärligt uttryck. Hans arbetssätt har utvecklats från en relation mellan behandlare och patient till ett gemensamt forskningsarbete, där musikern själv blir aktiv deltagare i sina egna experiment.
Vid fokal dystoni handlar det inte längre bara om att korrigera en dysfunktion eller att hitta tillbaka till en tidigare rörelse, utan om att utforska andra motoriska organisationer, experimentera med variabilitet och utveckla nya spelmöjligheter.
Arbetssättet omfattar även utbildning av musiker, instrumental- och sånginlärning samt förebyggande av besvär som hänger samman med musicerandet.
Hans mål är att göra musikern till en utforskare av sin egen rörelse, som kan iaktta, ifrågasätta, experimentera och förändra sitt sätt att spela.
Musikern som utforskare av sin egen rörelse
Fokal dystoni drabbar framför allt erfarna musiker. Efter år av framträdanden utvecklar de smärtfria motoriska störningar som leder till ofrivilliga sammandragningar i bestämda muskelgrupper.
Besvären uppträder vid instrumentet, i vissa passager, och vållar ofta små problem i andra vardagliga aktiviteter. Vid mer uttalad fokal dystoni kan samma symtom dock beskrivas även vid aktiviteter vid sidan av spelandet, som att skriva för hand, använda datormus eller tangentbord och andra finmotoriska, repetitiva handrörelser.
Fokal dystoni är i dag bättre kartlagd, både i händerna och i ansatsen hos blåsmusiker.
Orsakerna till fokal dystoni hos musiker är skiftande: byte av instrument eller teknik, ändrad arbetsrytm, stress, scenskräck, ett svårt sammanhang eller en svår miljö…
Diagnosens betydelse
Att diagnostisera dessa ofrivilliga, smärtfria motoriska störningar som stör instrumentspelet är inte alltid lätt… Besvären som beskrivs är varierande, och fokal dystoni yttrar sig olika beroende på instrument och musiker. Musiker kan dessutom tendera att dölja sina tekniska svårigheter, och symtomen kan förbli diskreta. Därtill kan skillnader i ordförråd försvåra kommunikationen mellan konstnärer och läkare.
Tvivel och ifrågasättande
Dessa motoriska störningar, som ofta feldiagnostiseras de första åren, är djupt destabiliserande för musikern. Bit för bit rasar allt omkring hen: teknisk kvalitet, nivå, legitimitet. Relationerna med kollegorna blir känsliga, och så länge dystonin inte är klar för musikern själv är den ännu mindre klar för omgivningen.
Det blir då ”lätt” för omgivningen att tolka besvären som eventuella psykiska problem.
Följden blir att musikern börjar ställa sig alldeles för många frågor, som inte nödvändigtvis är befogade, och en viss förvirring uppstår. De stora svårigheterna att spela, utan någon rationell förklaring från den musikaliska omgivningen, låser in hen i ett beteende som sedan behöver förändras.
De psykiska och beteendemässiga följderna av denna dysfunktion måste beaktas under hela processen av utforskande och lärande.
Musikern blir lugnad av att höra en klar och precis beskrivning av det hen går igenom.
När rörelsen förvärras
Vid fokal dystoni har musikern stora svårigheter att spela, utan att någon i den musikaliska omgivningen kan ge en rationell förklaring.
Musikern försöker motverka den skadliga rörelsen och kämpa mot sin dystoni ”med kraft”.
Därmed befäster hen ett felaktigt mönster och förstärker symtomen på en dystoni som håller på att etablera sig.
Symtom
Fokal dystoni gör inte ont.
Störningen visar sig som en ofrivillig rörelse i ett eller flera fingrar under en bestämd musikalisk passage; utanför spelandet fungerar den drabbade handen dock vanligtvis normalt.
Det är oftast de ulnara fingrarna som drabbas.
Musikern kan känna stelhet i fingrarna, trötthet eller obehag i handen, vilket leder till felspelade toner eller hindrar rörelserna från att flyta.
Balansen mellan agonister och antagonister i böjmusklerna är störd. När det gäller ansatsen handlar det om balansen mellan ringmuskeln kring munnen (orbicularis oris) och de vidgande musklerna.
Tungans funktionella balans är avgörande. Ett omfattande arbete krävs kring förhållandet mellan tungans position och dess dynamik i spelet.
För handens del är skuldergördeln också en grundläggande nyckel för att på bästa sätt bära upp handen i rummet och undvika all kompensation.
Etiologi
Låt oss skilja mellan de utförande musklerna (protagonisterna), som står för rörelserna i lemmens yttre del, och de fixerande musklerna, som håller lemmen i position och gör rörelsen effektiv utan att hindra protagonisternas arbete. Fysiologiskt arbetar dessa två muskelgrupper synergistiskt. Denna koordination brister vid fokal dystoni, där man finner en grundläggande postural störning.
Även om den exakta neurobiologiska orsaken till fokal dystoni fortfarande inte är klarlagd, tycks en kombination av intensivt instrumentspel och sensomotoriska, posturala, beteendemässiga och psykiska störningar, ibland tillsammans med en genetisk predisposition eller ogynnsamma anatomiska faktorer, kunna ligga bakom detta säregna tillstånd.
Mental förberedelse (inställning)
Utveckla koncentrationen och spela med självförtroende i alla lägen, med tydliga mål. Ett fint avvägt, ergonomiskt arbetssätt utvecklar de eftersträvade egenskaperna: snabbhet, uthållighet och spelglädje.
Ingen falsk förtvivlan: musikern kan spela igen och njuta av det.
Inget falskt hopp: musikern kommer inte att spela som förut, och det är sannolikt i hens eget intresse.
Att förebygga fokal dystoni och funktionella besvär hos musiker, skådespelare och dansare är konstnärens egen viktigaste färdighet!
En av de mest avgörande, och ofta underskattade, färdigheterna i en konstnärs liv är förmågan att spela länge utan skador eller smärta och samtidigt bibehålla kvaliteten i det konstnärliga uttrycket. Denna färdighet har särskild betydelse under en konstnärlig karriär, eftersom den går långt utöver ren teknisk kontroll över kroppen.
För det första är smärtfritt spel avgörande för att bevara den fysiska hälsan på lång sikt. Konstnärer tillbringar många timmar varje dag med att repetera och uppträda, vilket kan innebära en betydande belastning på kroppen, särskilt på händer, armar, rygg och axlar, nacke, läppar och nedre extremiteter… Att behärska kroppen som helhet, liksom dess specialiserade områden – ansatsen, händerna och ibland fötterna – är långt viktigare än det som kallas instrumental- eller sångteknik, som alltför ofta fokuserar på kedjans yttersta led (enbart händer och/eller läppar). En konstnär som kan spela utan smärta har bättre förutsättningar för en hållbar karriär och för att fortsätta låta sin konst blomstra.
Dessutom gör smärtfritt spel det möjligt att bevara kvaliteten i det konstnärliga uttrycket. Smärta och obehag kan dra konstnärens uppmärksamhet bort från själva tolkningen och minska förmågan att knyta an känslomässigt och förmedla dessa känslor till publiken. En konstnär som spelar med fysisk lätthet har större frihet att utforska musikens nyanser, uttrycka sina känslor och skapa en djup och äkta upplevelse.
Sammanfattningsvis är det en krävande utmaning att spela länge utan smärta och samtidigt bibehålla kvaliteten i det konstnärliga uttrycket, men det är en grundläggande färdighet för varje konstnär som värnar om sin karriär och sin konst. Det kräver ett ständigt engagemang för fysisk hälsa, kroppsteknik och konstnärlig utveckling, men belöningen är värd mödan: den gör det möjligt för konstnären att fortsätta dela sin passion med hela världen.
Prata med Marc om mitt spel
Beskriv vad som händer när du spelar. Marc läser varje meddelande och svarar dig personligen, så att ni tillsammans kan se vad nästa steg blir: en individuell session eller den utbildning som passar bäst.